Mina politiska år..
När jag gick i skolan var politik hopplöst svårt. Av politiken förstod jag inte mycket. Bara namnen på partierna var ju så komplicerat. Moderaterna var blått – Socialdemokraterna var rött. Så långt hängde jag med och säkerligen mina klasskompisar också. Lite lurigare blev det, då de det blå partiet, även hade andra blå partier i det blå. Folkpartiet, Centerpartiet och KDS. Det röda hade VPK och det skulle man inte rösta på. Då var man en kommunist och inget att ens tänka på.
Sedan skulle man plugga in vad det var för skillnad på regering och riksdag och alla namn på partiledarna och vad de stod för. Det var fruktansvärt tråkigt. Och alltid samma tjat och gnäll om sossarna och moderaterna. De som röstade på moderaterna var rika och tuffa och de som röstade på rött var fattiga och ”idioter”. Snacka om fördomar och gamla övertygelser. Men så var det i min uppväxt i alla fall.
Minnet sviker men jag minns inte att någon då talade om invandrarpolitik. Inte konstigt då det inte fanns några invandrare då, mig veteligen. Jag bodde i Norrköping tills jag var åtta och i Södertälje tills jag var tretton och sedan hem till Göteborg där jag föddes. I Södertälje började det hända grejer. Där kunde jag se zigenare. Som barn är det i bland svårt att slita blicken från något spännande och trots väluppfostrad som jag var, glodde jag ögonen ur mig på dessa klänningar som ”Tanterna” bar. Mamma sade, ”Titta inte utan gå bara rakt fram”. Okey, fördomar kommer från föräldrar. Jag glodde ännu mer och tyckte de var så vackra med alla lager av tyll och tyger och oändligt med smycken. Klart jag ville ha likadant i nioårsåldern och vi klädde ofta ut oss till zigenare med mammas smycken och eget krimskrams för att se ut som vackra zigenare.
Sedan kom det fler invandrare till Södertälje och livet blev ännu mer spännande. Nu kom det människor från Turkiet, Assyrien och mänga från Finland. Alla fick de bo i höghusen som vi fick lära oss att inte gilla. Fast jag gärna velat bo högst upp med fin utsikt. Zigenare, Turkar och Finländare – alla på samma ställe.
När jag och min kompis gick till Ronna Centrum för att handla, var vi noga med att se oss om så ingen tog våra pengar. Det fick vi också lära oss.
Med tiden blev det inte så märkvärdigt med dessa invandrare och jag hade kompisar från alla olika länder. Tror det var mest från Turkiet. Inget märkvärdigt med det. Fast det var allt konstigt att ingen invandrare bodde i trevåningshusen där mina kompisa och jag bodde, på Hyggesvägen. Det fick jag aldrig svar på.
Idag säger inte vi vuxna till våra barn, ”håll i pengarna”. Inte vad jag vet. Dock bor ju de flesta på samma ställen och det känns såklart inte bra – nu när jag har sett båda sidorna och utvecklingen under åren.
Fast jag vet inte. Tänk om de vill bo på samma ställe.
Jag har jobbcoachat i ett och ett halvt år snart och de som är invandrare är så hoppfulla om att få hjälp med arbete. Vad bra det har varit att ha upplevt invandrare från början och som barn för jag förstår dem liksom från insidan, hur de kan känna då de inte har arbete.
Nu har ju även icke-invandrare inte alltid jobb heller och det gör alla oss människor lika på det sättet.
Då det var valvaka var det ju spännande om hur det skulle gå för ”Det röda” och för det ”Blå”. Nu är det ännu krångligare än vad det var för mig som barn, att veta vad som ingår i rött och blått. Nu är det så många fler partier och ännu fler namn och ännu fler partiledare och mer av allt på något sätt. Det som är samma är att det i allmännhet är svårt att veta ”vilken färg man skall rösta på”. Kanske skall vi ha färglösa partier med viktigt innehåll.
Att Sverigedemokraterna fick så många röster är konstigt. Jag har ju lekt med dem som barn i Ronna och alla människor är viktiga. Dock var det kanske bra på något sätt. Beroende hur jag väljer att tänka och agera.
Om jag väljer att tänka så här. Cirka 95% tycker om invandrare och de andra rösterna var kanske bra att SD fick. Det blir en omvänd psykologi. Nu värnar vi svenskar mer om invandrare för cirka 95% gillar ju att de bor här tillsammans med oss som har modersmål svenska. Jag tänker ta mitt ansvar som medmänniska att fortsätta vara kompis och vän med invandrare från fantastiska länder. Inte bara för jag bott i Ronna utan för jag känner att vi alla på jorden är lika värda. Vad barnsligt det skulle vara – om det var på annat sätt.
